inside a perfectly straight line

i livet är det mycket man vill, känner, tycker & tänker. det känns som jag har en fot på jorden & den andra någon annan stans långt borta. jag vet inte hur jag ska förklara det. kanske känner jag mig inte hel som jag är? jag kan inte sätta fingret på det. men det är något som saknas, eller kanske ska säga någon! never mind...

idag visade du mig att du fortfarande bryr dig om mig, det värmde mitt hjärta. men att tända & sedan släcka hoppet i nästa sekund känns inte lika bra. hur mycket jag än önskar att det aldrig slutade som det gjorde så måste jag inse faktum. i livets gång kommer man stöta på motgångar. jag avskyr den här känslan av saknad & ensamhet. jag förstod visst aldrig under tiden, men nu förstår jag verkligen hur mycket jag tycker om dig & att du betyder något oerhört för mig! dagar har gått & jag fäller fortfarande lika många tårar. av precis allting väcks minnen, fina minnen som får mig att le. och jag vill minnas den här tiden som något speciellt & alltid med ett leende på läpparna...

«sometimes I wish I could be someone else.»

/Louise ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0