and everywhere all I see is you,
jag visste det! det finns fortfarande kvar något långt inom dig. du behöver bara bevisa det, vilket du precis gjorde för mig. jag blir så glad, men schizofren på samma gång. önskar att alla andra kan se det jag ser, men det kanske är för mycket begärt. vad vet jag, vad vet ni, vem vet vad som är rätt och fel igentligen(!). alla dessa frågor jag har i mitt huvud, de är som bortblåsta. kvar där står jag som ett fån. stum också för den delen och känner mig dum. men på nåt sätt så spelar det ingen roll. och nu minst en vecka framåt kommer jag att förvandlas till en fem-åring igen...ni vet den där längtan som en galning efter påskägget. typ. fast i en annan version. men jag får inte glömma att jag får aldrig ropa hej förrän jag är över ån! tänkte kanske avrunda mitt snurriga inlägg någonstans här, eftersom ingen ändå förstår vad jag vill komma till...men som man brukar säga, "ur allt ont, kommer något gott"...eller "efter regn kommer solsken"...
'cause I can´t let go
/Louise ♥
