when the past catches up
när man minst anar det kommer det! som sagt, ett år har gått sen sist och jag har lagt det bakom mig nu...
"minns du nattåget till berlin i nian när vi inte kunde sova och gick upp på båten för att tvätta ditt hår i handfatet? minns du skolavslutningen i nian då vi gjorde en picnic till jacob - vi cyklade till deras klassfest i åby för att ge den till honom.
det har gått ett år, precis ett år. ett år som har varit det jobbigaste i mitt liv. jag hade behövt en vän som inte var inblandad och som ville lyssna... jag förlorade mig själv det här året och när jag gjorde det så förlorade jag en del personer som jag verkligen brydde mig om. jag vet inte vad som har hänt i ditt liv och du vet inte vad som har hänt i mitt... men jag har inte behandlat mig själv rätt, och när man inte accepterar sig själv så kan man inte acceptera någon annan. precis som om man inte älskar sig själv kan man inte älska andra. jag förväntar mig inte att du ska svara eller ens bry dig, men jag vill att du ska förstå att jag inte struntade i dig, eller inte brydde mig, eller att jag inte mått åt helvete varje gång jag sett dig. men i psykologi A så lärde jag mig att det finns nåt som kallas försvarsmekanismer, (typ när man i stället för att ta itu med sina egna problem och sin rädsla så förtränger man den). vi kan inte spola tillbaka tiden, men vi kan börja om... förlåt..."
/Louise ♥
Kommentarer
Postat av: Cian
jag tycke det var jätte fint skrivet!
Trackback
