det spruckna hjärtat skriker av smärta

jag förstår mig inte på den människan längre, även om jag vill kunna så gör jag det inte! nåt har hänt, nåt har förändrats, eller var jag bara blind förut och inte såg det? jag vill inte se det jag ser. jag vill inte höra det jag hör. men sanningen måste fram, även om den är hård. jag ger pikar till det, jag ger dig nya chanser, (förmodligen fler än vad du förtjänar?). jag vill tro dig, men när du ständigt kommer med nya ursäkter, vad ska jag då tro? jag vet varken in eller ut. jag bryter ihop av allt, allt det som jag inte ens kan sätta namn på, för vad är det igentligen?

du ropar och man hör din röst,
du har ett ord som ger dig tröst,
det är naket och det är enkelt.




/Louise ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0