Louise <3

för varje dag som går känner jag att lite av min frihet försvinner! någon tar en liten bit och slänger, stampar eller spottar på den. det känns förjävligt att behöva känna så. jag vill kunna trivas med den jag är, jag vill kunna trivas med folket i min omgivning, jag vill kunna trivas i min hemstad. dag för dag bygger jag upp en mur av styrka som rivs av andra människor! ska jag behöva skrika mig hes av ilska och förtvivlan? ska jag behöva gråta mig till sömns för vad andra människor utsätter mig för? i mina öron låter det inte rätt. sakta men säkert håller jag på att brytas ner psykiskt, steg för steg. jag, louise, är inte den där "starka" tjejen som jag en gång i tiden var. det gör ont, men tanken av det ondare.

någonstans på vägen kände jag "det där var droppen", men det visade sig inte vara det. jag vill inte bo kvar här i stan längre! jag har tröttnat på allt, människorna, skolan, stan i sig. jag vet inte om jag orkar vänta ett och ett halvt år till efter studenten. jag vill ge mig av nu, det finns ingenting som håller kvar mig här. jag vill flytta nu till trean, få en ny chans att börja om. jag är villig att ta den risken att börja om från noll med identiteten "ingen vet vem jag är". det har till och med gått så långt att jag kollar upp boende och skola i andra städer i hopp om att det ska stå skrivet louise med stora feta bokstäver på nåt papper. det är fortfarande en lång väg dit..men inte tillräckligt lång för att jag ska kunna nå mitt mål i livet!

/Louise ♥