Louise <3

jag kom inte längre än till norr tull innan jag fick svårt att hålla tillbaka tårarna. vid haga brast det totalt, det gick inte att hålla tillbaka. det bara rann ner för kinderna, folk vände sig om och tittade på mig. direkt när jag kom hem greppade jag telefonen och ringde till lena för att bli av med lite känslor. det är så jävla känsligt, allt kommer tillbaka hela tiden. det var just de där orden som du sa som knäckte mig! från att ha gått och trott något helt annat, bevisade du lite för mig som jag inte sett på länge. mitt i alla tårar glömde jag bort min cykel på haga, så nu måste jag ta en promenix för att hämta den. sen väntas nörd-plugg som jag bara inte orkar för tillfället. känns som att jag väntar på något som inte kommer att inträffa...

11:25 idag för ett år sen. jag minns, du minns, vi minns!

/Louise ♥