I haven´t really find a place that I call home.
jag kan sitta i timmar och bara filosofera, analysera & diskutera med mig själv och mina tankar...
♦ jag orkar inte bry mig. jag har ingen aning om vad som händer. alla är på olika håll, pratar knappt med varandra. om det är så det ska vara så kan jag lika gärna lägga ner det här. jag kan lika gärna strunta i det precis som ni har gjort, bara ta mitt pick & pack och dra här ifrån...jag önskar att jag kunde göra det!
♦ på nåt sätt så tror jag att du vet vad jag känner, vill göra, vill säga till dig. men hur ska du kunna veta det, du är ju ingen tankeläsare...allt är verkligen från dag till dag mellan oss. jag försöker verkligen hitta en balans så vi kan slippa allt onödigt tjafs som vi lyckas åstakomma hela tiden. tiden går och jag slutar aldrig att hoppas, eller att tänka "tänk om"...
♦ likaså här, tiden går och allt hänger på mig. men även om jag ger det tid så kanske jag inte vet vad jag vill göra...ibland undrar jag om tiden verkligen läker alla sår. jag vet vad du vill, eller åtminstonde vad du ville, men det hjälper inte mig för det. jag kan önska att saker o ting aldrig hänt, eller att det inte slutade som det gjorde. och ja, jag erkänner. jag kan gråta, jag kan sakna, jag kan känna att det är nåt som saknas inom mig. men vad hjälper det att hela tiden titta tillbaka på allt gammalt? gjort är gjort, och det går inte att ändra på.
♦ det första som dyker upp i mitt huvud är "just look what we´ve become". jag slits i stycken så som vi håller på...tårar, skrik, gräl...jag tror att vi har missuppfattat något. såhär ska det inte vara, när började det gå fel igentligen. jag minns inte ens det, allt det här håller på att bli till en vardag för oss och jag vill ha det såhär längre...
/Louise ♥
♦ jag orkar inte bry mig. jag har ingen aning om vad som händer. alla är på olika håll, pratar knappt med varandra. om det är så det ska vara så kan jag lika gärna lägga ner det här. jag kan lika gärna strunta i det precis som ni har gjort, bara ta mitt pick & pack och dra här ifrån...jag önskar att jag kunde göra det!
♦ på nåt sätt så tror jag att du vet vad jag känner, vill göra, vill säga till dig. men hur ska du kunna veta det, du är ju ingen tankeläsare...allt är verkligen från dag till dag mellan oss. jag försöker verkligen hitta en balans så vi kan slippa allt onödigt tjafs som vi lyckas åstakomma hela tiden. tiden går och jag slutar aldrig att hoppas, eller att tänka "tänk om"...
♦ likaså här, tiden går och allt hänger på mig. men även om jag ger det tid så kanske jag inte vet vad jag vill göra...ibland undrar jag om tiden verkligen läker alla sår. jag vet vad du vill, eller åtminstonde vad du ville, men det hjälper inte mig för det. jag kan önska att saker o ting aldrig hänt, eller att det inte slutade som det gjorde. och ja, jag erkänner. jag kan gråta, jag kan sakna, jag kan känna att det är nåt som saknas inom mig. men vad hjälper det att hela tiden titta tillbaka på allt gammalt? gjort är gjort, och det går inte att ändra på.
♦ det första som dyker upp i mitt huvud är "just look what we´ve become". jag slits i stycken så som vi håller på...tårar, skrik, gräl...jag tror att vi har missuppfattat något. såhär ska det inte vara, när började det gå fel igentligen. jag minns inte ens det, allt det här håller på att bli till en vardag för oss och jag vill ha det såhär längre...
/Louise ♥
Kommentarer
Trackback
