nothing to kill or die for,
solen försvann och kom gjorde regnet! lika så försvann min må-bra-känsla och kvar blev bara jag-duger-ingenting-till-känslan. jag orkar inte heller prata med någon, ingen kan ändå förstå det jag känner! smärtan i min kropp svider och tårar går inte att hindra från att komma. jag känner mig så sviken och sårad, ännu en gång! jag klandrar mig själv för att jag var så dum och trodde på dina ord. gårdagens syn har svetsat sig fast på min hornhinna. jag sprang tills mina ben inte bar mig längre. jag bröt ihop, föll ner i trappan och skrek av besvikelse. tårarna kan jämföras med niagarafallen. en ängel kom med sin tröstande famn och höll om mig. jag ville aldrig att det skulle sluta såhär! du och jag skrikandes mot varandra. jag öste på med alla fula ord jag kunde komma på som passade dig. det är inte likt mig. men du var fan värd hela ordboken jag lyckades åstakomma. jag bryr mig inte heller om jag väckte hela grannskapet. för jag orkar inte bry mig längre. det var en utav de tuffaste kvällarna jag någonsin varit med om! timmar av tårar och förtvivlan i den tröstandes famn. jag önskar det aldrig hände, men nu är det försent. allt det vi "hade" är borta. jag önskar att det aldrig hände...
/Louise ♥
