Louise <3

har en känsla i magen som inte går att beskriva! mycket har hänt den senaste tiden. flera saker som jag inte kan sätta ord på har hänt mellan mig & alex. vi, varken med eller utan bådas vilja tog avstånd från varandra. dagar, veckor och även månader har gått utan kontakt. på gott eller ont? det var nog det bästa för oss båda. idag pratades vi vid för första gången på länge! vi båda har gått vidare. men visst kan man sakna varandra ibland? vi har många fina minnen tillsammans. han tog mig med storm med sina lockar och charm. jag svävade högt i det blå. en del av honom kommer alltid att finnas inom mig. den platsen är omöjlig att ersätta! han var min första pojkvän. och jag älskade honom. men nu är det äntligen(!) dags att lägga allt i en låda, och stridsyxan på hyllan. gömma nyckeln långt bak, och titta tillbaka i framtiden med ett leende på läpparna. jag vet inte varför, men tårarna har runnit oavbrutet när jag har skrivit det här. jag blir jämt så himla känslomässig när jag kommer i dessa tankebanor. vi har varit ett avslutat kapitel ett tag. men det kommer ändå att vara ett utav de bästa kapitlen i mitt liv! tack ♥


/Louise ♥